E. Kristina

Äntligen framme! Många långa timmar på flyget, inte sovit en enda. När jag väl höll på att somna så surpla japanerna nudlar eller så var det precis innan landning, kul. Men det var iaf mysigt att åka ikapp soluppången, tog några fina bilder på snötäckta landskap. Osakas flygplats var liten och väldigt steril, alla stog med munskydd och jag kände mig inte välkommen som turist. (Men dom var säkert trevliga under skyddet, hörde inte så mycket.) Efter mycket besvär med att dom inte förstår en kom jag äntligen ut och mötte min bror! Det var härligt (förutom att han var lite bakis). Vi tog tåg till Kyoto som tog exakt 75 min och åkte förbi ett hus med inbyggd berg- och dalbana, det var lite coolt. Sen lämnade vi mina väskor i hans pyttelilla lägenhet, gick in till Kyoto igen och käkade. Jag åt världens godaste räkor, mums! Vi gick tillbaka till lägenheten och nu sitter jag här och väntar på att vi ska gå till Kokoro (en lokalpub typ där Rikard är stammis.) Ska dit med Mattias, en av Rikards klasspolare. Sen ska jag sova som aldrig förr! Ett under att jag hållt mig vaken så här länge.

I am flying, my heart is taking over! Saknar dig Karl!